lørdag 15. november 2008

Oppdrag "reisende student."

Jag fikk en noe uvanlig forespørsel fra min far for en tid siden.
I anledning et jubileum på en skole, ønsket han en historie om hvordan det var før den ble bygd. Jag har aldri klart å si nei, så jag endte opp med skrivejobben. Jag syns selv, at det ikke ble så verst?
Her er teksten, det er litt krøkkete å skrive svensk med norskt tastatur, men allikevel:

Nar jag gick i skolan, från førsta til nionde klass, var skolbussen en stor del av vardagen. Det hade sina førdelar…

Vi bondungar blev bland annat tidigt klara øver førdelen med att ata ordentlig frukost. Mor vackte oss klockan sex, då stod grøtgrytan redan på spisen. Utan grøtfrukost och kaffe ær det osakert om vi hade hittat skolbilen några hundra meter från huset fem i sju.

Efter en kort biltur vantade vi på bussen ute vid ICA-affaren. Dar fick vi vara i en liten kjosk tills bussen kom. Partierna med vandåtta, poker och wist gav oss ett gott utgångslage om vi senare ville bli pokerhajar på allvar. Vi fick också stora mangder sosial traning dar. Prova gjarna en gång, cirka dusinet ungar från sju till sexton- sjutton års ålder i ett rum på tio kvadratmeter.

Oftast var vi fortfarande vanner nar bussen kom från Solstadstøm och Balø.Då var den halvfull med ungar, mer och mindre vakna. Turen till Hjorted tog runt tjugofem minuter, med stopp vid varje mjølkpall før att plocka upp flera busfrøn. Vi kande varandra gott efter vart, och blev ett gjang som nog kunde bråka innbørdes. Men, kom det någon utifrån och muckade, var vi som musketørerna, en før alla…

I Hjorted gick låg- och mellanstadieeleverna av, och bussen fylldes på med Hjortedungar som liksom oss skulle till høgstadiet på "Luddan" i Vastervik. Nu hade vi oftast fått undan rapporten och buset från gårsdagen, så antingen sov man, eller laste læxor i brist på något annat att gjøra.

Vid åttatiden var vi framme, før det mesta mer vakna æn våra skolkamrater från stan. Nu tog skoldagen vid, oftast sex-sju leksjonstimmar med avbrott før lunsch . Vid tvåtiden fick vi på Ludvigsborgsskolan mellanmål, något som retade de andra skolornas ungar en del. Før oss var det helt nødvandigt om vi skulle stå pall tills vi kom hem.

Runt halv fyra tog vi plats på bussen hem. Nu gick turen ofta om Ankarsrum, før dar också var det fullt av høgstadiebarn utan skola. Det tog sin tid, så många laste laxorna på bussen, før att få lite tid till att leka nar man hade atit middag nar man kom hem.( Det blev också last en och annan serietidning och bok, men underligt nog var de flesta så diciplinerade, så de tog skolbøckerna først?!) En førdel var, att vi kunde fråga varandra och resonera om det vi inte førstod helt.

Det sågs som valdigt okamratligt, att inte stalla upp nar man kunde.

Vid femtiden hoppade vi av i Borhult, och då var det bara att gå de sista två- tre kilometrarna hem. Vi var oftast ett gang på fyra till sex stycken, så den turen gick fort. På vintern tog en del spark på morgonen, och det får plats flera an man tror på en spark nerfør backarna vid Liden. Det ar inte sakert att den som kør klarar svangen i slutet, men det blir bara annu roligare.

Vid sextiden satt man antligen vid middagsbordet, då hade man varit hungrig ganska lange. Jag tror nog ICA har oss ungar att tacka før en del av barkraftigheten ute i bygderna på den tiden, det var valdigt frestande med en godispåse eller några prinskorvar nar bussen stannade dar.

Efter maten blev vi utslappta några timmar om mor var saker på att skolarbetet var undangjort. I eftertid ar jag ganska førundrad øver att jag och Anders kunde hålla elva kojor i skogen i skick, och leka "eldhast", Indian och cowboy samt reta våra systrar med det schemat.

Det jag har hørt från mina och andras føraldrar, ar att lararna i Vastervik aldrig helt kunde førstå, hur "bonnungarna" kunde klara sig så bra i skolan.


Ellers går høstkveldene med til lesing, husgjøremål, generell daffing og den slags.

På hagefronten har jag sådd litt frø. I denne omgang ble det Clematis recta, Kirsbærplomme, Rhododendron og sommerhibiscus. De tre første sortene skal få stå på balkongen i vinter, de trenger en kuldeperiode for å komme igang. Hibiscusfrøne skal ha vekslende varmt og kallt, så de får jag tussle ut og inn med noen ganger.

Spennende, det hjelper godt på humøret når vinter og kulde kommer. Nå kan jag drømme og glede meg til de flotte? plantene som venter under snøn.


Nå skal støvsugern få seg litt å spise, hybelkaninene begynner saktens å glefse etter forbipasserende tær...


Ha det fint der ute!

1 kommentar:

smgj sa...

Trivelig skildring.